Envis som en häst!
Ja envis är nog fan ordet, på mig i detta läge. Hemkommen från jobbet med denna inhandling. Ser kanske inte tungt ut, men fy fan de var de! Å fy vad jag svor åt mig själv, under vägen hem. Varför kunde jag inte bara bett om hjälp i helgen, när päronen var här? Varför var jag tvungen att handla allt detta idag? Varför har jag inte bilen här? Jag skall tusan skaffa matkasse!
Väl hemma, slog jag även huvudet i dörrkarmen, när jag skulle ta tag i ena kassen. Måste erkänna att då kom de faktiskt någon tår. Men jag skall tusan inte köpa mig en Dramaten!
Men nu har jag lugnat mig och jag är nu mer glad över att jag är så jävla envis ibland, för nu har jag/vi mat till hela veckan förhoppningsvis.
