My day

TANKAR UPP & NER

Foto: Själsö September 2015


Det är inte bara dagarna som rullar på, utan även veckorna och månaderna. Oktober är här och på sistone har jag verkligen viljat blivit sådär liten igen. När man hade små beskymmer som att man blev blöt över att hoppa i vattenpölarna för att man älskade plasket och att utmana ödet, fast man inte förstod varför. Kanske för mamma eller pappa stod bredvid och sa "hoppa inte gumman!"?
Eller att man inte kastade sten längre, än sin syster eller bror vid strandkanten.
När man fick krypa upp i en trygg förälders famn och så slutade tårarna att rinna, när man kände kärleken och närheten. Eller när julafton kom och man hoppade upp och skuttade fram till mamma och pappa och sa jag fick den där dockan, som jag så länge önskat mig. Ögonen gnistrade på stjärnor på natthimlen. 

Jag har egentligen inga större beskymmer idag, jag är frisk, har mat på bordet varje dag, tak över huvudet och människor runt omkring mig som finns där för mig i alla lägen. Det som snurrar i huvudet och kanske gör att jag tänker så mycket är för jag har en stor vilja och envishet att lyckas med saker, som jag så gärna vill och att ibland inte lyckas eller att saker går emot en gång på gång gör mig frustrerad och att jag tappar energin. Men jag vet ändå att livet är precis som den där berg och dalbanan på nöjesfältet, eller som när dem sjunger sången i Emil Lönnerberga, upp och ner, ner och upp...
Å man lär sig garanterat mer och mer för var dag som går, så säg aldrig att man är full lärd för det tror jag i alla fall att man aldrig blir.