FRAMÅT TILLSAMMANS
Efter dagens arbetspass på jobbet, har jag med mig ett x- antal banankartonger hem, för att under kvällen få ner det första sakerna i kartonger. Det känns lustigt, eller hur jag skall sätta ett ord på det.
Det är ett år sen, jag sist packade ner mina kläder och småsaker i kartonger och även hoppade av den där lyckan att få stå på egna ben, i en lägenhet tillsammans med en bästa vän.
Det har hänt en hel del sen dess och beslutet om att flytta hem i julas, är jag glad över att jag tog. Jag behövde mina nära och kära, när jag kom hem och behövde även mer kött på benen.
Men nu Känner jag att jag har mer kött på benen, lärdom i ryggraden och allt jag vill är verkligen att få dela mer av min vardag med min favorit Per, vakna upp bredvid honom varje dag och somna av en puss i hans famn och skapa oss ett hem tillsammans. Känns därför väldigt bra att vara på väg åt det hållet.