HUR SÄTTER MAN ÖVER RUBRIK PÅ DETTA INLÄGG?
Upptäckt ikväll att lämnar man twitter eller Facebook eller blogg världen, missar man en massa. Det räcker med bara ett dygn, så är det en massa händelser och twittrar och det är egentligen samma sak i livet. Men man kan inte tänka på allt man går miste om, man måste vara tacksam istället för allt man upplever.
I Tisdagskväll hade jag precis krypt till sängs för att kolla tv, när min telefon ringer. Lucas mamma är i telefonen och jag hör direkt att det är något som är fel och att det hänt något. Det dröjer inte länge efter jag lagt på telefonen efter hört vad som hänt, är jag på plats på akuten. Mitt hjärta slår fort, när jag får syn på Lucas på sängen i ett av rummen på akuten i nack krage.
Svårt att åter berätta händelsen, för jag inte såg själv vad som hände. Men som jag hört, gick det till såhär. Lucas och hans pappa hade stått som åskådare ute på crossbanans flagg post, när det kom en crossförare på banans största gupp, tappar kontrollen och flyger mot flagg posten. Alla flyger åt olika håll och just då är Lucas pappa den som är mest illa, för han ligger medvetslös i 30 minuter. Därför fick dem alla tre åka till sjukhus för kontroll. Ja det är inte längre bara en aning farligt att köra cross, utan även farligt att titta på cross.
Efter röntgen, nack kragar, lång väntan på doktorn fick vi svar att dem mådde bra, men att dem fick stanna över natten. Höll Lucas sällskap tills han somnat och jag själv somnat och vaknat upp av att jag hade ont i hela armen efter sovit över sängen från stolen bredvid. Så åkte hem och sov någon timme innan jag skulle upp och jobba igen vid sju tiden.
Onsdags timmarna på jobbet flög iväg med att vi inventerade det sista på lagret och plockade upp varor. Skönt att komma hem strax efter tre och få fika med mamma och brorsan, innan det blev matlagning. För tredje kvällen i rad stod jag som kock, kul!
Kvällen avslutade med att jag drog ut mot Roma för att titta till hur det var med Lucas, hans pappa och resten av familjen. Jag måste verkligen säga att det är alltid lika kul att komma dit, det är som att komma hem till sitt andra hem.
Denna Torsdag var det sovmorgon, mycket skönt och behövligt! En snabb frukost, en vändning hemma innan det var dags för jobb och inventering klockan ett. Inventering gick bra även om vi inte var så många och måste faktiskt säga att det är ett trevligt när allihopa jobbar en eftermiddag och kväll såhär.
Klockan närmare sig nu tolv och jag skall försöka sova, för imorgon är det arbetsdag åter igen innan det är dags för helg och ledighet.
Sov gott!