"Det är aldrig bra att sova själv, om man är rädd!"
Vaknar till kvart i sex, av att mobilen börjar vibrera och börja spela en melodi, det är alarmet. Vad fan skall hon upp och göra så tidigt, när hon är eldig? Tänker ni nu, eller hur!?! hade tänkt och bevisa för en vän, att jag faktiskt klarar att gå upp klockan sex och tidigt en morgon! Men just denna morgon gick det inte så bra, att bevisa det! Jag stängde av alarmet och somnade om, attan! Men jag har ju egentligen bevisat det en gång tidigare, att jag klarade gå upp sex, när jag kom hem typ tre! Å då var det faktikst du, som hade riktitgt svårt att gå upp! Å det det är faktiskt sanningen, vet inte hur många gånger jag sa till dig att kliva upp då! Inte var det en gång i alla fall!
Vaknar av telefonen ringer, tittar på mobilen det är min bäste vän Erik. Som är pigg och glad som tusan, ställer en massa frågor, medans jag bara mummlar fram ord. jAg är ju trött som tusan, bara några timmar sen jag kom hem känns det som. Men frågor bara fortsätter! Vem är det egentligen som ringer en så tidigt som 08.50 när man är ledig? Jao, det kan ju bara vara jag och Erik, som gör en sån grej till varandra. Vi är för taskiga mot varnn, nje vi är gulliga mot varann! För om han inte ringt, hade jag faktiskt sovit bort hela dagen nästan eller försovit mig till golfrundan, jag idag skall ta med Måns och Herr Olsson. Efter några minuter, har jag verkligen vaknat till liv och kan svara på alla frågot lite mer än mummligt. Efter nio minuter, säger vi pusshej och lägger på. Reser mig och fastnar här vid datorn, tänker tillbaka på igår kväll och i natt.
Jag, Jonathan och Steph i min bil, på Gotlands vägarna i mörkret. Jag bakom ratten, där jag trivs verkligen allra bäst! Jonathan och Steph brevid mig, i bilen sussade vi fram på Gotlands vägar. Letade och letade och fann spökhus, kyrkogårdar, ödsliga hus och konstiga gubbar, skyltar som vi trodde var människor. En riktigt kul biltur!
Kom verkligen på, att jag är faktiskt rätt feg ibland, konstigt. Steph i backsätet, ville till slut inte kliva ur bileln, för till slut vart det verkligen kymmigt! Men tuffingen Jonathan, var minsann inte rädd på alla konstiga snirkliga vägar ute i skogen, hon tyckte bara att vi var fega som tusan till slut! Men ändå behövdes det bara att säga "där är en råtta" så skriker hon. TAck för en trevlig kväll, vänner! <3
Dags att käka frukost, klä på sig, tanka och dra mot Fole coh hämta Måns. Sen mot Kronis för 18 hål golf!
Ha en bra Tisdag, där ute i solen! Glöm inte solkräm!
"AMC-Jag vill leva för dig!"
Barnet, med kärt, många namn, Michaela Stuxgren