Flickan i dimman






Händerna nuddar snabbt, alla olika bokstäverna på tangentbordet.
När flickan sitter där ensam, ihop kuren i det mörka hörnet.
Det sticker till i hjärtat och hon får svårt att andas. 
Hennes falska leende har nu ändrats till små tårar som sakta faller, ner för hennes kinder.
Hon har ingen kraft eller ork, för att torka dessa tårar.
Hon låter dem bara fortsätta falla, ner för dessa kinder.
Var finns prinsens, tryggafamn?
Var finns nära och käras, stöttande axel?
Var försvann orden, allt kommer att ordna sig?
Den glada gnistan och orden om att inte ge upp, minns hon nästan inte längre.
Gnistan och hoppet, har sakta försvunnit ur hennes kropp.
Långt, långt bort till något främmande, land.









"I dimman finner, du inte rätt svar. Det rätt svaret, finner du bakom solens strålar!"










Barnet, med kärt, många namn, Michaela Stuxgren